mirandanystrom

Alla inlägg den 31 juli 2015

Av Miranda - 31 juli 2015 19:08

De flesta av er kanske känner igen panikångest, några av er kanske har det och några kanske har en familjmedlem som har det och vet hur jobbigt det är.

Panikångest är starka känslor av rädsla och panik som kommer plötsligt. 

Man kan lära sig att hantera panikångest, och bli av med det. Det är starka känslor av rädsla och panik, det kommer plötsligt och i tillfälliga attacker. Det kan kännas som man håller på och bli galen, att man ska svimma eller dö, men det gör man inte. Man får hög puls, hjärtat börjar slå snabbt och hårt och man kan känna sig yr. 

Panikångest kan hålla på i några minuter upp till några timmar. Det är vanligt att panikångest kommer när man är med om något stressigt eller jobbigt, det kan komma när man har mycket att göra i skolan eller på jobbet, problem med relationer eller kompisar. 

Oftast kommer panikångest när man inte är beredd och utan att man vet varför. Därför förstår man ofta inte vad det är och det är obegagligt.

Många går panikångest någon enstaka gång, utan att det leder till mer problem. Men man brukar komma ihåg hur känslan är, minnet kan väcka obehaga känslor i hela kroppen. Det kan göra att man blir rädd för det igen.

Sen kan man bli rädd för att bli rädd, då kanske man slutar göra något som gjorde att man fick panikångesten första gången och slutar vara på stället där man fick det, kanske slutar vara på platser som är svåra att ta sig ifrån om man får panikångest, som tåg, buss, trånga ytor eller mycket folk.

  

Första gången jag fick min panikångest var för tre år sen, det var när jag och kompisar var ute och åkte, vi hade precis rökt och när vi skulle åka iväg så körde hans kompis väldigt fort, jag kände hur det börja lukta bränt och jag sa att det luktade bränt och att vi borde stanna, det tar ju en stund att stanna en bil när man åker för fort och när han inte kunde stanna direkt så börja jag stressa upp mig själv, jag börja kallsvettas, få hjärtklappning och börja tänka på tobias som körde ihjäl sig på sin motorcykel något år innan. Han stannade bilen, det känns som om han stanna mitt på e4an då det inte fanns någon som var ute och åkte.

Det som luktade bränt var basen han hade i sin bil, någon kabel som gnistra med någon annan kabel.
Han fixade det och vi åkte hem. Jag kommer ihåg, jag var så arg på dem som körde så fort med mig i baksätet.

Sen dess har det inte varit någon ''stor'' panikångest, vad jag minns, inte något extremt som jag lagt märke till iallafall.

Men min panikångest har blivit värre de senaste året och jag har även lärt mig lite hur jag ska göra för att dämpa min panikångest. Jag är fortfarande ''ny'' inom det här och jag har aldrig haft så mycket som jag har nu, men det är väl för att jag har börjat förstå själv att jag har börjat få det oftare, jag är rädd helt enkelt. Förut så kunde det vara någon gång i månaden men nu kan det hända några dagar i veckan. 

Det kan komma när jag åker i en bil fort, då pratar vi om 180-200 på en väg, då kan jag känna hur mitt hjärta slår snabbare och jag bara vill öppna dörren och hoppa ut för jag får sån panikångest. Jag tänker för mig själv ''Dör jag nu, så får jag väl göra det.''
 

Det värsta är att vara instängd, jag blivit det två gånger, en gång som jätte liten tillsammans med min lillasyster, vi låg och sov och pappa och hans fru låste bilen och sprang in till affären, på en sommar. Jag har ingen aning om han tänkte på att det var sommar och varmt(?!)

som när totte och viktor råka låsa bilen när jag sitter i den och jag inte kunde öppna inifrån och larmet gick på och jag banka på fönstret och ingen hörde mig. Jag fick så ont i kroppen, jag börja fundera på hur jag kunde ta mig därifrån, leta efter något jag kunde skada mig med(jätte konstigt, och jag tror inte jag skulle skadat mig själv ändå.) hjärtat slog så hårt och snabbt.

Jag satt i bilen i tre minuter men det kändes som tre timmar...

häromdagen skulle vi åka till mcdonals och då kom det för jag hade tighta jeans på mig och jag satt i en bil fullt med folk.. det känns så löjligt men det är så obegagligt när man känner hur man börjar svettas, samtidigt som jeansen skär in i magen och man knappt kan andas.. men det är ju inte farligt, det gäller att säga till sig själv att det inte är på riktigt, skärp dig Miranda. Tyvärr är det ingenting man kan rå för, men jag kämpar för att det inte ska bli värre.

 


ANNONS

Presentation


Mitt namn är Miranda, på denna blogg kommer du att få läsa om det som händer i mitt liv.
Hoppas ni kommer stanna kvar!

Kalender

Ti On To Fr
    1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30 31
<<< Juli 2015 >>>

Fråga mig

1 besvarad fråga

Sök i bloggen

Följ bloggen

Följ mirandanystrom med Blogkeen
Följ mirandanystrom med Bloglovin'

Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se